Snökaos

Nu har jag varit till Gävle på klassträff. Kul att återse alla som gick ut 9:an.

Tänk vad man förändras mycket, i från våran klass vart vi bara 10 st  men det var mycket kul att träffa dom. Alla hade lyckats i livet med arbete och familj.

Sedan var det även andra klasser som var med för det är från A-E så det blev många kära minnen och kramar.

Akira har i helgen varit hos bekanta i Vagnhärad där hon mer eller mindre har en andra famil. De brukar ha Akira när jag åker bort eller att de bara vill låna henne över en helg.

När vi åkte från klassträffen på natten var det kallt, snön hade kommit och det yrde en hel del. När vi hade kommit utanför Gävle började bussen att gå konstigt och vi kollade ut och såg att det hade kommit mycket snö och vägen var oplogad.

Kompisen som jag hade sällskap med hoppades att vi skulle komma hem utan att fastna. Väl hemma när vi kliver av bussen har det kommit ca 40 cm snö. I låg- skor klänning var det bara att pulsa hem de 100 meter jag hade att gå.

Lördag hade jag tänkt  tillbringa med vänner och stanna till Söndag, men tanken på att det skulle bli oväder så for jag hem redan på Lördag eftermiddag.

Tur var väl det, att man åkte så tidigt. När jag kommer upp på E4 från Älvkarleby finns det inga vägar.Total snökaos, jag har väl alldrig känt mig så rädd att köra fast man har vinterdäck på,  så gick det inte fortare än 50 Km. Sikten var noll och snöblindhet blev en plåga, det yrde och vräkte ner så man såg inget framför sig. Som mall för att man hade rätt sida på vägen fick man leta efter höger kantlinje som durrar när man åker för att veta att man låg rätt till. Dessa 10 mil som jag hadde till Uppsala tog mig 1timme och 45 min, mot 50 min   i vanliga fall. Sedan när man komm Söder om Uppsala fanns det nästan inget snö alls, då kunde man koppla av med körningen och känna att man snart är hemma.

Typiskt väder för dem som bor i nord Uppland den kan skilja väldigt mycket på väder fast det bara är 2 mil emmelan ställena.

Nu får vi se när vi får detta oväder som de har lovar för hemma (Älvkarleby)kan man inte gå ut just i skrivande stund.

Jag har alltid de mottot att kör försiktigt och komm lite senare än att inte komma fram all.

Kram till er alla och ha det bra. Var rädd om er när ni är ute i trafiken och kör försiktigt.

/Susanna

Från strålande sol till snöstorm.

I dag har det varit en dag som jag inte skulle vilja ha tillbaks. Dagen började bra, solen sken och det var skönt ute, idag skulle jag passa på att byta till vinterdäck på bilen, med tanken på att jag ska åka till Gävle i helgen på klassträff. Jag rullade ut alla däck på plats för att sedan köra fram bilen så att jag kunde byta, man har ju snälla grannar som kan låna ut grejer så att det går lite snabbare. Detta gick ju som en dans, tog inte alls så lång tid. Men när jag var klar och hade plockat ihop allt och skulle köra tillbaka bilen till sin plats kom jag ingen vart, det var tvärnit, gissa om jag blev fundersam. Min snälla granne som var ute i garaget kom och skulle hjälpa mig men inte ens han kunde förstå vad det var, bilen rörde sig inte en millimeter. Det vi kunde tänka oss var att handbromsen låg på men icke den var ok, det var bara att hissa upp bilen igen och ta bort däcken igen och kolla vad det var. När vi hade kommit till framdäcken kom vi på vad det var, det var fälgen som tog i bromsoket. Jaha, vad gör man nu då? Det var bara att skruva av dom och på med sommardäcken igen och se om jag kan hitta någon lösning. När jag nu hade blivit klar med detta så upptäcker man att klockan är strax två, vart tog den goda tiden jag hade från början? Nu var det ju så att vi hade möte på jobbet kl två samt att jag hade 2 hundar som behövde rastas. Det var bara in och försöka få så rena händer som möjlig och byta om, tar hundarna i en fart så att det åtminstonet får kissa av sig, tänkte att de får en längre runda när jag kommer hem. Nu är det ju så att jag hade ingen bil att åka med så jag tänkte att man kunde cykla, sagt och gjort tar cykeln och hoppar på då känner man något konstigt, PUNKTERING. Nä nu får det väl vara  nog. Jag går in och hämtar pumpen, pumpar cykeln och hoppas att det håller till jobbt.

Med andan i halsen kommer jag till jobbet på minuten så jag hann i varje fall. När mötet var avslutat och vi kommer ut har det börjat snöa  och det är inte lite som kommer. Kallt och blåsigt var det och naturligt vis fick man gå hem i denna snålblåst.

Väl hemma tog jag min tur med hundarna sedan blev det en filt i soffan för att kunna få upp temperaturen.

VIlken dag, från strålande sol till snöstorm. Vem kunde ana det.

// Susanna

Eskilstuna utställning

Nu har vi varit på utställning i Eskilstuna. Vi åkte med Kicki, Tea och hennes valp Jaffa. Vi kom till Kicki redan på Lördagen för att vi skulle hinna bekanta oss med varandra. Gissa vad vi hade kul. Flinta är ju en som aldrig brukar springa i väg, men jodå han drog ut i mörkret i skogen med matte som stog och ropa och vissla, men ingen Flinta kom. Jag tror att matte hade en hög puls just då, för hon lät mycket konstig på rösten när hon ropa efter Flinta. Han var borta ett bra tag men kom sedan tillbaka precis som inget hade hänt. Matte blev naturligt vis gladoch  jag tror att matte förstår flinta, han kommer alltid tillbaka efter atthan har fått nosa igenom terrängen.

I Eskilstuna träffade vi Ingegärd och Leif som har Dizel, samt Familjen Hagelin med Laicy och Jazza. Lovley Megan var där med 2 valpar ochså.

Utställningen var trång för de hade fått utöka med en ring extra så plats var det ont om . Vi hittade en ruta där vi trängde ihop oss med våra burar och stolar.

Utställningen gick bra alla skötte sig i ringen

Grattis till Laicy som blev placerad som 4 bästa hund i Gruppfinalen.

och Grattis till Lovle Megans Cary Grant som blev BIG valp 4:a 

Själv är matte glad över mina resultat som blev 1:a med hp och 2:a bästa tik. 

Flinta var också med på utställnignen för att matte tyckte att han skulle få prova. Det gick kanon fint. Dommaren var mycket bra och hon fick till och med känna lite på honom och han stog still. Matte är nog mycket stolt över det.

Medans vi var där kom årets första snö, det var stora flingor som kom och man blev mycket blöt. Jag tyckte inte att det var så skön för de där flingorna som kom ner la sig i ansiktet så jag inte såg något.  

Nu är det vila till Stora Stockholm så gott folk och djur  vi ses kanske där. 

Ha det gott 

Akira med Flock. 

Suck........

Uch vilken höst vi har fått. Kallt och blåsigt med regn. Akira är inte den som är så förtjust i att gå ut i detta väder, hon tycker att det är ett ont måste.

Flinta accetpterar att gå våra långa promenader medans Akira väljer första avtagsvägen hem. Hennes rastning går fort och sedan ska hon bara hem.

Här har det inte hänt så mycket sedan sisst, vi väntar på att Eskilstuna ska gå av stapeln så att man får komma ut och träffa lite andra hundar. Det märks att folk börjar gå i ide nu, för man ser nästan inga ute på våra promenader.( Undra vart det har tagit vägen)

Jag väntar fortfarande på ett löp från Akira men det tycks inte bli något, så jag siktar på att hon är en tik som kommer att löpa 1 gång per år och då blir det i Februari om det är så.

Vi har haft besök av Trolla och hennes nya kompis Soja. Soja är en chiuaua på 3,5 månad. De har fått varit hos oss idag för de håller på att borra söder deras badrum som har blivit fuktskadat och då har  Trolla blivit så rädd så hon kissar ner sig.

Akira och Trolla har verkligen kul ihop, de springer och busar med varandra hela tiden och Flinta får lite lugn och ro. 

Nu ska ni ha det skönt i höstrusket och så höres vi av

Stor varm kram i höstmörkret till er alla

Susanna med hundar.

Akira och Flinta

Burr. Nu har det blivit kallare, man känner att snön inte är långt borta när  man är ute och går på kvällarna. Dagarna är fortfarande fina och sköna så man tar vara på de så mycket som möjligt. Akiras löp har fortfarande inte kommit igång fast hon löpte  i mitten av Februari, är hon tro en tik  som bara löper en gång om året.

Ja, ja, det visar sig hur det blir med det. Akira har blivit mycket duktig på att spåra så henne kan man inte ha lös längre, när vi är på våra promenader har hon näsan i backet hela tiden och får hon nys om något så sticker hon med engång och blir döv. ( inge roligt när man får vänta 10 -15  minuter innan hon kommer tillbaka. ) Så nu är det koppel på henne vilket hon inte tycker är kul för hon bara drar i kopplet så hon nästan tappar luften. Har försökt att få henne gå lugnt coh inte dra men det går lite si och så med det. Flinta har dock inte den vanan han har mer mattekoll, går oftast utan koppel utan problem. Har stött på både rådjur, hare och ekorrar utan att han bryr sig mens Akira är som en studsboll i snöret och ska efter.Hoppas att det är något som försvinner med tiden vart efter hon blir äldre. Vi ska på utställning i Eskilstuna den 16 November med Akira och Flinta. Flinta har blivit mer frimodigare så jag tänkte prova för att se hur det går samt att han också ska få träffa lite andra. ( Han har ju blivit så snygg och manlig så det skulle vara kul att få en bedömning på honom.)Sedan är det Stora Stockholm som ligger på tur med Akrira.

Ha de så gott!!

Susanna med vovvar